Right Hand Magic
Åter igen har jag ägnat stor del av min tid åt att läsa. Denna gång boken Right Hand Magic som är skriven av Nancy A. Collin. Har du någonsin funderat på hur det skulle se ut om vi levde sida vid sida med magins och mytolgins väsen? I denna bok blir detta verklighet.
Huvudpersonen Tate är en helt vanlig människa. Om man nu kan kallas vanlig när ens pappa är en av de rikaste männen på Manhattan? Trots sin födslorätt har Tate tagit avståd från den kalla värld som hon är född i och försöker istället stå på egna ben som en kämpande konstnär. När boken börjar har hon blivit tvungen att flytta eftersom hennes grannar klagar på odjudet som uppstår när hon arbetar. Hon ser sig om efter en ny lägenhet men det är svårt att hitta en med okej hyra. Så får hon nys om ett rum i stadsdelen Golgotham och hon bestämmer sig för att prova.
Golgotham är inte som någon annan statsdel. Det är här som den övernaturliga, magiska och mytologiska delen av befolkningen bor. I en statsdel utan biltrafik och andra mänskliga onödigheter. Att vara närmast den enda vanliga människan ska visa sig bli lite svårt. som tur är har hon sin snygg hyresvärd, Kymeran Hexe att förlita sig på. Så kanske kommer tillvaron bli trevlig trots den dunkla profetian?
Som bok var den trevlig. Men som de flesta fantasy/romantik-böcker så är själva äventyret lite nedvridet för att lämna plats åt den känslomässiga sidan också. Det är intressant att fundera hur det skulle kunna vara med missförstånd och förufattade meningar mellan de olika världarna som så öppet finns sida vid sida. något som också kan kopplas till dagens riktiga problem med förståelse och rasism vi ser varje dag.
Storyn i sig är bra och texten och beskrivningen var ibland helt enkelt underbar. Dessutom är det en hel del trevliga karaktärer som presenteras, karaktärer som gör det lockande att fortsätta läsa serien. För att inte nämna den del av profetian som inte blir upplev i första delen.
Titel: Right Hand Magic
Författare: Nancy A. Collins
Genrer: Fantasy, Romantik
The Traveller - Vandraren
I vanliga fall har jag inte så mycket till över för SF utan tycker bra mycket mer om renodlad fantasy. Men i den här formen är det otroligt intressant och spännande.
Boken utspelar sig i den närmare framtiden och en av de två stora huvudpersonerna är Gabriel, en man som kanske är född med färdigheten att kunna bli vandrare, alltså att med själen kunna vandra mellan de olika världarna, eller verkligheterna om man så vill. Och så har vi Maya som är upptränad till att vara en harlekin. Harlekiner är tränade från barnsben att slåss och strida och är ofta livvakter åt vandrare. Maya vill egentligen inte behöva följa sin harlekin-framtid utan skulle helst vilja leva som en vanlig människa. Men en del händelser drar ändå dessa båda personer samman.
Det finns nämligen ett hemligt brödraskap (lite Dan Brown här va?) som vill övervaka och styra hela samhället. Men både vandrare och harlekiner går helt emot deras ändamål och självfallet försöker de röja dem ur vägen. Gabriel och Maya är två av de få som fortfarande finns kvar. Och plötsligt är det inte bara en kamp om liv och död, det är även en strid för människors frihet.
boken är på strax över fyrahundra sidor men den känns aldrig lång. Det är ett ständigt äventyr samtidigt som det "vetenskapliga" ger den ett djup som man ibland måste kämpa för att helt hänga med och förstå. Vissa gånger blir man nästan förlamad och paranoid av brödraskapets kraft att kontrollera och styra, andra gånger blir man bara förväntansfull av vad som ska hända. Det enda jag ångrar med att läst den är att jag läst den på svenska. Jag tror att upplevelsen blivit ännu bättre på engelska. Nästa del i serien kommer köpas på engelska.
Queen of Shadows
Titel: Queen of Shadows
Författare: Dianne Sylvan
Jag har åter igen hittat mig en vampyrbok som jag verkligen gillar. Redan från början kan jag meddela att historien är bra mycket mer vuxen än Twilight, vilket alla tydligen tänker på så fort det handlar om vampyrer nu för tiden.
boken handlar om en kvinna som heter Miranda. Miranda är inte som alla andra, hon har en magisk kraft som gör att hon genom musik kan förmedla och läsa känslor. när hon från början upptäckte att hennes musikaliska begåvning kunna användas för sådant tyckte hon det var både spännande och roligt. Utan ansträngningar kunna hon få publiken att skratta eller gråta bara igenom att tänka tanken när hon spelade. Men snabbt insåg hon också att kraften var förödande för hennes egen del. andra människors känslor började ta över henne och det fanns inget hon kunna göra för att stoppa dem.
Miranda blev en tillbakadragen och folkskygg människa, rädd för sina medmänniskor för det kaos de skapar inom henne, och de hemligheter de bär. Hemligheter som hon ofrivilligt delar.
Efter en del fruktansvärda händelser, där Miranda hänger på randen mellan liv och död, möter hon en man vid namn David Solomon. en man vars tankar hon inte kan höra. en man som kan skärma av henne från störtfloden från alla andra. En man som inte är en man. Innan Miranda vet ordet av, är hon indragen i en otrolig soppa. En soppa av vampyrpolitik och krig.
Historien börjar på ett sätt och avslutas på ett helt annat. Det spelar ingen som helst roll. När man väl börjat läsa sugs man in i storyn och man är närmast manisk för att ta sig igenom de nära nog 400 sidorna. Som jag tidigare nämnde är det en relativt vuxen vampyrhistoria, där vampyrerna faktiskt dricker blod. Trots det finns de vanligaste vampyrromantiksellementen med.
för mig var det en väldigt bra ballans av fantasyäventyr i nutidsstuk och romantik även om vissa efterlängtade scener för min del kom lite olämpligt. Det fanns även vissa tillfällen man skrattade riktigt gott. Att vampyrer kan vara så roliga ibland? Jag vill verkligen ha fler böcker av Dianne Sylvan, men kommer få vänta fram emot juli nästa år... Dock utlovas det vara mer action i den kommande boken (ShadowFlame) vilket jag faktiskt ser fram emot.
I alla fall, sammanfattningsvis vill jag rekommendera boken till alla som gillar vampyrhistorier. Förvänta er kanske inget mästerverk på en gång, utan snarare väldigt god underhållning med potential att bli en helt otrolig serie.
The Last Airbender
Jag gillar verkligen den tecknade serien, den har allt man vill ha av en serie. Strider, kärlek och humor (för att inte glömma; en sammansatt story). samtidigt passar den många i alla åldrar. Den blir aldrig för barnslig och inte heller för allvarlig för att vissa inte ska vilja se den.
Det jag vill komma till genom att säga detta är att förklara att serien har potential som gör att man faktiskt skulle kunna få en riktigt bra film. Dock blev det inte riktigt så...
För det första, skådespeleriet: Jag gillade inte de flesta skådespelarna och det om något bäddar för en dålig upplevelse. Killen som spelar Aang känns för barnslig för att kunna ge inspirerande tal och ta på sig rollen som "The Avatar". Tjejen som spelar Katara var bara en dålig skådespelerska och han som spelar prins Zuko hade nog utseendet emot sig för att tilltala mig personligen. Dock lyckas han i alla fall få fram den press och sorg som prins Zuko har över sig.
Två som jag inte hade så mycket emot var Sokka och prinsessan Yue. Han för att han fått tag på sin karaktär även om de utelämnat hans skeptiska sida och de olyckor han alltid utstår (att jag sedan inte på en gång la märke till att det var Twilight-Jasper skyller jag på frisyren xD). Prinsessan gillar jag mest för att hon var sjukt fin, speciellt håret. Och för att hon var en av de få som klarade skådespelandet rätt bra.
För det andra, historien: Visst, de håller sig någolunda till den ursprungliga historien men de stressar främst igenom allt. Ungefär:
vi träffade en främling
- > hängde på honom utan ånger eller eftertanke
- > bestämde oss för att få igång en revolt
- > lyckas
- > nordfolket välkomnar oss, och kriget vi för med oss med öppna armar
- > slutstrid
- > slut
Inga riktiga förklaringar ges (förutom vem "The Avatar" är). Ingen eftertanke. Inget mellanspel/paus. Allting bara stressas igenom som om det bara är slutstriden som faktiskt kan ge något åt historien. Den tecknade serien har mer djup än så. Självklart kan det bero på att den är uppdelad på många mindre bitar i sina avsnitt och man lättare förstår allt då. Men det är vid sådana tidpunkter det faktiskt är ok att ändra grundhistorien bara för att ge filmen ett till lager. Man hinner ju knappt se att Aang sörjer sin familj/vänner innan det blir relevant.
Självfallet får man tänka på att det är en film med rätt låg budget och som främst riktar sig till yngre åldrar. Men samtidigt skulle man faktiskt med rätt lätta medel kunna göra förändringar som skulle vara positiva för resultatet.
Trots mina klagomål så finns det några saker jag tyckte var helt okej i filmen i alla fall. En av favoritscenerna är den lilla kärleksscenen mellan Yue och Sokka och sedan prinsessans offer. Det var rätt fint och gav mig ett litet fladder i magen (jag vet, jag är en obotlig romantiker <3 ).
På den positiva sidan ligger också en del av effekterna. Jag vill inte säga att allt var bra, ibland kändes det bara som mjölkning av alla rörelser följd av flygande eldbollar och vatten. Men scenen med vågen blev i alla fall intressant. Verkligen en sån där avgörande scen som behövs i en bra slutstrid (och relativt bättre än en del annat).
Som nummer tre (dock inte sämst) var musiken. De har i alla fall lyckats med något :D
Vad skulle jag ge filmen då? Det är svårt det här med betyg, jag är oftast för snäll och positiv. I det här fallet drar jag nog till med ett 2/5 i alla fall... Ni får säga vad ni vill!
BTW: det var roligt att gå på bio även om filmen inte var någon höjdare så kvällens betyg skulle nog vara en fyra. Jag behöver inte mycket för att vara road i alla fall ^___^
+ kärleken, effekterna av vattnet, musiken
Bio okt/nov
Det är två filmer som jag särskillt ser fram emot för tillfället. Först är det Scott Pilgrim vs The World, som har premiär den 29e oktober. Den verkar sjukt rolig och Michael Cera är toppen som en mysig nörd och tror jag gör filmen toppen :D
Den andra filmen är kanske lite självklart Harry Potter and the Deathly Hallows - Part 1 (blir ett lite tråkigt namn xD). Harry Potter har hängt med mig sedan första boken kom ut och jag har växt upp tillsammans med böckerna. Filmerna är aldrig lika bra som böckerna men en helt ok tappning i vilket fall. Nu ser jag fram emot början av slutet. Jag hoppas verkligen de fått med allt det mörker som finns i boken och som blivit utlovad i filmen. Jag vill inte ha några barnsligheter här nu, gör ett bra slut! Premiär den 19 november. Del två kommer kunna bli en läglig födelsedagspresent till mig nästa år ^_^
Hush, hush
boken handlar om en tjej vid namn Nora. Hon lever ett vanligt liv med de flesta problem tonåringar har. En dag bestämmer hennes biologilärare att Nora och hennes bästa vän Vee pratar för mycket på lektionerna och att det är dags att byta platser i salen. Nora hamnar bredvid den konstiga och lite läskiga killen Patch och blir tvungen att jobba tillsammans med honom. Patch går alltid klädd i svart och han visar aldrig vad han tycker och tänker. Han är helt enkelt en människa helt klädd i hemligheter. Nora bestämmer sig för att ha så lite med honom som möjligt, men vissa händelser gör ändå att hon blir tvungen att ta reda på mer om honom. Fast har det egentligen med händelserna att göra eller helt enkelt hur hans leende får henne att känna?
när Nora listar i Patch liv uppdagas också sanningen om henne själv. Hon blir inkastad i en övernaturlig strid av änglar och fallna änglar som utspelar sig mitt i allt normalt. Det är inte åter igen en vampyrhistoria. Jag menar då inget dåligt med vampyrer, vissa historier kan vara helt otroliga. Men det har blivit rätt mycket av det på sista tiden och det känns lite nyskapande med änglar istället. Dock måste man se boken för vad den är, en ungdomsroman och ingen high fantasy, så självfallet kan man inte förvänta sig för höga grader av detta.
Becca Fitzpatrick har lyckats skapa en ballans mellan fantasyn och tonårskärleken som gör att jag faktiskt längtar tills bok två kommer ut på pocket så jag har råd att köpa den. Hush hush har för övrigt kommit ut på svenska också men jag rekommenderar ändå folk att läsa den på engelska, det låter mycket bättre. Det finns en risk att det mesta kan låta löjligt översatt på svenska.
Roswell
Åh! denna mysiga serie!! Jag kommer ihåg när den gick på tv, sent på kvällarna. Jag var mycket yngre då, måste ha varit närmare tio år sedan, men jag gillade den då och jag gillar den nu.
Roswell handlar om ett gäng ungdomar i Roswell (no shit Sherlock!) där några faktiskt inte är vanliga ungdomar. Tre utav dem, Max, Isabel och Michael, är utomjordingar som kom till jorden i den legendariska krachen 1947. De har alltid fått dölja sina förmågor för att smälta in i staden och samhället. Men det är inte alltid lätt att dölja och det är kring detta som serien handlar om. Att dölja sin riktiga identitet men samtidigt hjälpa sin omgivning. Med tiden får de några utvalda bundsförvanter, vanliga människor som för en eller annan anledning väljer att hjälpa dem.
Det blev sammanlagt 3 säsonger innan serien lades ner. serien har lite likheter med Smalville även om det är mindre inriktad på att rädda världen och mer inriktad på de lite mindre bekymmren, så som kärlek, familj och skola. Vill man läsa mer om serien rekomenderar jag IMDb. Där fick jag bland annat veta att Heath Ledger gjort en audition för rollen som Max i serien (som han inte fick). Man kan också läsa om vilka kopplingar serien har till Star Trek och Buffy (få nu inte för er något mer än vad det är!).
Buffy the Vampire Slayer & Angel
Jag har ägnat hela våren åt att kolla på dessa två serier och jag blev klar för någon månad sedan. Om man letar efter fantasy-serier inrirktad på ungdomar kommer man aldrig komma ifrån dessa två. Personligen hade jag sett stora delar av Angel tidigare men Buffy the Vimpire Slayer var helt ny. Lite bakvänt med tanke på att Angel är en spin-off av Buffy men jag hade inte de rätta kanalerna på tv.
Hur är det med karaktärerna då?
Buffy är cool, en tjej som slåss mot vampyrer och andra ondingar innan hon ens kan kallas kvinna. JAg kan också förstå varför killar tycker hon är het. hon är blond, smidig och har snabba komentarer till allt. Dock tycker jag att hon ibland kan bli för fjantig faktiskt. Inte alltid men ibland. 
Angel (bilden till vänster ovan) var min favorit när jag var yngre, kanske för att han just går runt med det där mörka som jagar honom. Han är dömd till att aldrig bli helt lycklig, så istället lever han för att hjälpa andra. det här mörkret skulle göra sig fruktansvärt bra o en bok, så finns det någon som skriver bra, skriv om det! jag lovar att i alla fall jag gärna läser. I Buffy är hans karaktär inte helt utvecklad, men han får verkligen vingar (inte bokstavligt) i Angel. Att det är David Boreanaz som spelar Angel kanske bidrar till att jag gillar karaktärern, för jag måste erkänna, David är het! Dock gillar jag honom bättre i Bones och då inte bara för att han blivit lite äldre xD
Spike (bilden till höger ovan) är för tillfället min absoluta favorit i både Angel och Buffy. Han är cool och ond och god på samma gång! Att han har mer badboy-attityd än vad Angel har kanske också är en bidragande faktor. Men han har sina känsliga och mjuka sidor också vilket jag faktiskt gillar. Han får en djupare karaktär på det sättet.
"The scooby-gang" som de kallas, förekommer i någon mån i både uffy och Angel. Även om själva namnet är taget från Buffy. I Buffy är gänget Xander, Willow och Giles. Dessa tre är liksom grunden, sedan tillkommer Anya dawn och Tara med flera. Xander är sjukt rolig på så gott som hela tiden men han är oftast inte den rörande faktin, i alla fall inte i början. I de senare säsongerna får Xander mer spelrum. Det är trots han som faktisk alltid iaktar, som förstår sig på människorna omkring. Hans gladlynta och skämtande yttre döljer lite det faktum att det är han som faktiskt på något sätt är navet i hela gänget. I Angels eget Scooby-gang återfinns Cordelia och Wesley som båda från början kommer från Buffy.
Willow, som visar sig vara en mäktig häxa är till skillnad från Xander en mer drivande karaktär. Hon får ofta rycka ut för att med någnn förtrollning hjälpa till att lyckas med de små questen. för att inte nämna onda Willow!
Willow precenteras från början som en lite udda tjej som är duktig i skolan men som inte har särskillt många vänner. Även om hon senare utvecklas och får lättare att handskas med människor och faktiskt blir rätt häftig när hennes självförtroende växer i samma takt som hennes krafter behåller hon ändå lite av den där försiktiga skolflickan, något som jag tycker är riktigt riktigt bra ^_^
Giles är Buffys "watcher" alltså en form av lärare och guide till hennes nya krafter. giles är en lite torr läslus från england och Buffy och hennes tonårsvänner driver ofta med honom för det. Trots detta är han viktig för att de ska kunna utväcklas. Det är han som slutligen lär Buffy att helt stå på egna ben, berädd på att hennes öde kommer komma varken hon vill det eller inte.
De andra karkatärerna tänkte jag inte nämna eftersom jag tycker ni ska se serierna, och ser ni inte serierna så är det i vilket fall orelevant att berätta om dem xD Men som ni kanske förstått så bygger de på lika mycket humor som action, speciellt Buffy. Buffy är känd för sina ordlekar som faktiskt ofta får en att skratta högt mitt inne i något spännande. På det hela taget är det en underbar serie men jag bara älskar avsnittet Once more, with feeling vilket är ett musikalavsnitt och ganska olikt resten av serien, trots det har de fått med så sjukt mycket av de känslor man tidigare bara anat bakom karaktärerna. För att inte säga hur sjukt roligt det var att se Spike sjunga Rest in Peace. Det är och förblir i mitt minne.
mer info finns på IMDb
Videon är ett sammaklipp från Once more with feeling. För musiken på spotify: Sarah Michelle Gellar – Buffy the Vampire Slayer - Once More, With Feeling
Game of Thrones
Jag har hittat en tv-serie som jag verkligen ser fram emot. Game of Thrones bygger på George R.R. Martins bok med samma namn. En episk fantasyhistoria från en av mästarna. Och jag har ännu inte löst böckerna! Det blev ju lite fel med Legend of the Seeker (vilket jag fortfarande anses som ett stort svek!) så kanske kommer det här bli bättre?
