The Green Hornet
Gårdagskvällen ägnades åt några timmars filmvisning på bio igen. Jag absolut älskar att gå på bio!
Den utvalda filmen var The Green Hornet. Jag visste inte så mycket om bakgrundshistorien till filmen innan jag gick dit, inte mycket mer än att det Green Hornet var en form av superhjälte. Jag blev positivt överraskad.
Ja jag gillar verkligen superhjältar. Kanske har min syster och min pojkvän smittat av sig lite med deras kärlek till Transformers, Ironman respektive Batman? Men superhjältar är ju ändå det mest optimala tillfällena att göra bra film?
The Green Hornet är dock inte alls en klassisk superhjältefilm. Tvärt om. Karaktärerna Britt Reid och Kato, som båda står bakom den "nyuppkomna" superhjälten The Green Hornet (hädan efter kallad TGH), bestämmer redan från början att de ska vara annorlunda. De ska få det att se ut som om TGH är en skurk. Så istället för att följa Peter Parker's handlingsplan i Spiderman, där han försöker rentvå Spindelmannens rykte, så väljer männen att förvärra det så mycket som möjligt. vilket självfallet resulterar i att de blir jagade av både polisen och skurkarna!
När det gäller handlingen så finns det inte mycket som vi inte sett förut. En rik och bortskämd ung man, vars största nöje är att festa och ligga med alla snygga tjejer han hittar, blir plötsligt handfallen när hans buttre och ogillande far dör. Plötsligt har han ärvt hela rikedomen samt det stora mediaimperiet som fadern byggt upp. En del andra händelser för honom och den uppfinningsriken mekanikern Kato att ta på sig masker och försöka bekämpa brott med brott.
Det är en helt okej början, även om det inte på något sätt är originell. Fortsättningsvis är det också rätt uppenbart. Fast det finns ändå en del plot-twists som man faktiskt inte förväntade sig. Jag tänker inte nämna mycket mer än så, vill inte avslöja för mycket ;D
När det gäller upplägg så måste jag ändå gratulera filmskaparna. När jag satte mig i biosalongen hade jag en bild av vad det var jag skulle se. När jag reste mig igen några timmar senare var den bilden helt sönderslagen. På ett bra vis. Aldrig hade jag trott att det skulle kunna vara så mycket underhållning i en film som egentligen har en så banal handling... Eller banal och banal... Jag vet bara inte hur jag ska beskriva det. Det var inte som jag trodde det skulle vara.
Det var roligare och lättare... tänk bara alla överdrivna vapen och biljakter. för att inte nämna hur de på något vis lyckas krascha in i en byggnad, genom ett tryckeri, ut i en lobby och sedan lyckas få med sig i alla fall en halv fungerande bil upp på tionde våningen... Och få det hela att inte kännas för överdrivet... Jag vet bara att jag satt och småskrattade hela tiden, åt både karaktärernas egna misstag och också åt allt detta överdrivna. Det överdrivna blev en del av filmen, på samma vis som saker alltid överdrivs till bristningsgränserna i parodier och liknande.
Vad kan man mer säga egentligen, mer än att det är några timmars underhållning. En film man gärna kan sitta tillsammans och skratta och kommentera åt.
Den utvalda filmen var The Green Hornet. Jag visste inte så mycket om bakgrundshistorien till filmen innan jag gick dit, inte mycket mer än att det Green Hornet var en form av superhjälte. Jag blev positivt överraskad.
Ja jag gillar verkligen superhjältar. Kanske har min syster och min pojkvän smittat av sig lite med deras kärlek till Transformers, Ironman respektive Batman? Men superhjältar är ju ändå det mest optimala tillfällena att göra bra film?
The Green Hornet är dock inte alls en klassisk superhjältefilm. Tvärt om. Karaktärerna Britt Reid och Kato, som båda står bakom den "nyuppkomna" superhjälten The Green Hornet (hädan efter kallad TGH), bestämmer redan från början att de ska vara annorlunda. De ska få det att se ut som om TGH är en skurk. Så istället för att följa Peter Parker's handlingsplan i Spiderman, där han försöker rentvå Spindelmannens rykte, så väljer männen att förvärra det så mycket som möjligt. vilket självfallet resulterar i att de blir jagade av både polisen och skurkarna!
När det gäller handlingen så finns det inte mycket som vi inte sett förut. En rik och bortskämd ung man, vars största nöje är att festa och ligga med alla snygga tjejer han hittar, blir plötsligt handfallen när hans buttre och ogillande far dör. Plötsligt har han ärvt hela rikedomen samt det stora mediaimperiet som fadern byggt upp. En del andra händelser för honom och den uppfinningsriken mekanikern Kato att ta på sig masker och försöka bekämpa brott med brott.
Det är en helt okej början, även om det inte på något sätt är originell. Fortsättningsvis är det också rätt uppenbart. Fast det finns ändå en del plot-twists som man faktiskt inte förväntade sig. Jag tänker inte nämna mycket mer än så, vill inte avslöja för mycket ;D
När det gäller upplägg så måste jag ändå gratulera filmskaparna. När jag satte mig i biosalongen hade jag en bild av vad det var jag skulle se. När jag reste mig igen några timmar senare var den bilden helt sönderslagen. På ett bra vis. Aldrig hade jag trott att det skulle kunna vara så mycket underhållning i en film som egentligen har en så banal handling... Eller banal och banal... Jag vet bara inte hur jag ska beskriva det. Det var inte som jag trodde det skulle vara.
Det var roligare och lättare... tänk bara alla överdrivna vapen och biljakter. för att inte nämna hur de på något vis lyckas krascha in i en byggnad, genom ett tryckeri, ut i en lobby och sedan lyckas få med sig i alla fall en halv fungerande bil upp på tionde våningen... Och få det hela att inte kännas för överdrivet... Jag vet bara att jag satt och småskrattade hela tiden, åt både karaktärernas egna misstag och också åt allt detta överdrivna. Det överdrivna blev en del av filmen, på samma vis som saker alltid överdrivs till bristningsgränserna i parodier och liknande.
Vad kan man mer säga egentligen, mer än att det är några timmars underhållning. En film man gärna kan sitta tillsammans och skratta och kommentera åt.
Harry Potter and the Deathly Hallows (part 1)
Har nyss kommit hem från bion och värmt mig lite glögg. Satte mig ner här och tänkte skriva ner vad jag tyckte om filmen innan jag glömde lite. OBS! Spoilervarning!
Den största farhågan jag hade inför filmen var att den skulle bli barnvänligare än vad boken är. Detta behövde jag inte oroa mig för. Skaparna av filmen har tagit tillvara det allvar som ligger över hela bok 7 och det är ett måste om man vill att filmerna ska vara bra versioner av boken. Mordet på den svävande kvinnan, Voldemort och dödsätarnas övertag och den makt de utövar på folk... Allt blir tillräckligt förskräckligt för att man ska förstå, samtidigt som det fortfarande håller ett litet avstånd (liksom böckerna) eftersom det trots allt inte är någon vuxenhistoria. Det jag om något skulle vilja se lite mer av när det gäller ondska och grymhet är antagligen Belatrix (hennes tortyr av Hermione skulle ha varit ypprelig). Men detta beror nog inte på att det blir mer utförligt i boken för så är det inte, snarare beror det på att jag bara älskar Helena Bonham Carter och tycker hon är sjukt bra när det kommar till onda och konstiga karaktärer.
Något annat som gör filmen lite utdragen är allt detta flyende och flyttande men samtidigt så är det så i boken också, fast ioc det här faller har man ändå minska ner det till bara de platser som faktiskt är riktigt relevanta för historien. Dock hade jag villja se lite mer förvirring och förtvivlan som de utsätts för när de bär medaljongen. Visst var det tillräckligt med det som redan fanns i filmen, speciellt med tanke på att de inte vill göra att det blir allt för segt, men ändå är det något man får se mer av i boken.
Allt allvar till trots, fanns det flera tillfällen jag skrattade högt, de har faktiskt lyckas med skämtsamheterna som behövs emellanåt för att lätta upp stämningen. Och Fred och George! vad mer kan man säga än att man älskar dem? :O
Vad mer har jag att klaga på då?? Tja, bröllopet var för kort, Harry och Ginnys så kallade kyss är inte ens nämnvärd... Däremot gillade jag kyrkogårdsbiten och när Harry och Hermione dansar, två väldigt vackra ögonblick. Dessutom gillade jag slutet, grät ju till och med (inte för att det ska vara ovanligt när det handlar om mig och film...) Och den underbara cliffhangern! Det får ju till och med mig, som redan vet vad som kommer hända, att längta efter nästa del! Nu blir det massa månader av väntan på slutet. Något som är lite sorgligt men samtidigt något att verkligen se fram emot. Om den delen håller samma standard som den här, då kommer den vara absolut bäst i serien. Det kan jag lova!
Den största farhågan jag hade inför filmen var att den skulle bli barnvänligare än vad boken är. Detta behövde jag inte oroa mig för. Skaparna av filmen har tagit tillvara det allvar som ligger över hela bok 7 och det är ett måste om man vill att filmerna ska vara bra versioner av boken. Mordet på den svävande kvinnan, Voldemort och dödsätarnas övertag och den makt de utövar på folk... Allt blir tillräckligt förskräckligt för att man ska förstå, samtidigt som det fortfarande håller ett litet avstånd (liksom böckerna) eftersom det trots allt inte är någon vuxenhistoria. Det jag om något skulle vilja se lite mer av när det gäller ondska och grymhet är antagligen Belatrix (hennes tortyr av Hermione skulle ha varit ypprelig). Men detta beror nog inte på att det blir mer utförligt i boken för så är det inte, snarare beror det på att jag bara älskar Helena Bonham Carter och tycker hon är sjukt bra när det kommar till onda och konstiga karaktärer.
Något annat som gör filmen lite utdragen är allt detta flyende och flyttande men samtidigt så är det så i boken också, fast ioc det här faller har man ändå minska ner det till bara de platser som faktiskt är riktigt relevanta för historien. Dock hade jag villja se lite mer förvirring och förtvivlan som de utsätts för när de bär medaljongen. Visst var det tillräckligt med det som redan fanns i filmen, speciellt med tanke på att de inte vill göra att det blir allt för segt, men ändå är det något man får se mer av i boken.
Allt allvar till trots, fanns det flera tillfällen jag skrattade högt, de har faktiskt lyckas med skämtsamheterna som behövs emellanåt för att lätta upp stämningen. Och Fred och George! vad mer kan man säga än att man älskar dem? :O
Vad mer har jag att klaga på då?? Tja, bröllopet var för kort, Harry och Ginnys så kallade kyss är inte ens nämnvärd... Däremot gillade jag kyrkogårdsbiten och när Harry och Hermione dansar, två väldigt vackra ögonblick. Dessutom gillade jag slutet, grät ju till och med (inte för att det ska vara ovanligt när det handlar om mig och film...) Och den underbara cliffhangern! Det får ju till och med mig, som redan vet vad som kommer hända, att längta efter nästa del! Nu blir det massa månader av väntan på slutet. Något som är lite sorgligt men samtidigt något att verkligen se fram emot. Om den delen håller samma standard som den här, då kommer den vara absolut bäst i serien. Det kan jag lova!
Role Models
Denna afton har jag sett filmen Role Models som jag tyckte var riktigt rolig. om det berodde på att jag är lite hemligt förtjust i tanken att prova rollspela och lajva eller om det helt enkelt var en bra film är jag fortfarande inte säker på...
Jag tänkte inte bli så långrandig, är för trött för att skriva en riktig recension (>____<), men det är i alla fall en film jag rekomenderar att ni ser om ni vill ha något lättsamt att skratta till!
"Now let us gingerly touch our tips."
Jag tänkte inte bli så långrandig, är för trött för att skriva en riktig recension (>____<), men det är i alla fall en film jag rekomenderar att ni ser om ni vill ha något lättsamt att skratta till!
"Now let us gingerly touch our tips."
The Social Network
Japp. Ikväll var jag på bio igen. Förstår egentligen hur jag lyckas skrapa ihop pengar till det? men något skoj måste man ju få göra.
Filmen var bra och faktiskt väldigt mycket som jag förväntat mig. Det var ju inte en actionfyld komedi och inte heller ett tårfullt drama. Det var bara en film om en kille och en idé som förändrade hans liv. Precis vad filmen utlovade på förhand. Och visst var det intressant att få höra hur Facebook kom till, en sida vi idag inte blir förvånade så fort vi hör medlemsantal och hur mycket pengar sidan drar in per år. visst, man får ha med i beräkningarna att historien är lite ändrad för att passa en filmatisering. men samtidigt, sådana här "spelfilmsdokumentärer" är väldigt underhållande samtidigt som de faktiskt är allmänbildande på en annan nivå än vanlig spelfilm.
En av de största geniala sakerna med filmen var dess rappa dialoger och kommentarer. Man virrar bort sig och in i det hela. Man förstår inte allt vad de säger, speciellt när man själv inte kan knacka kod, men det behövs inte. Man får en annan sorts förståelse. Inte heller hänger man alltid med när flera olika samtal eller ämnen diskuteras samtidigt. Det gör inget heller. De snabba replikerna och rappa kommentarerna, snabba hoppen i handlingen och genialiteten som finns bakom varenda scen gör filmen till något extra. Något lite anorlunda. Något speciellt.
