The Green Hornet
Gårdagskvällen ägnades åt några timmars filmvisning på bio igen. Jag absolut älskar att gå på bio!
Den utvalda filmen var The Green Hornet. Jag visste inte så mycket om bakgrundshistorien till filmen innan jag gick dit, inte mycket mer än att det Green Hornet var en form av superhjälte. Jag blev positivt överraskad.
Ja jag gillar verkligen superhjältar. Kanske har min syster och min pojkvän smittat av sig lite med deras kärlek till Transformers, Ironman respektive Batman? Men superhjältar är ju ändå det mest optimala tillfällena att göra bra film?
The Green Hornet är dock inte alls en klassisk superhjältefilm. Tvärt om. Karaktärerna Britt Reid och Kato, som båda står bakom den "nyuppkomna" superhjälten The Green Hornet (hädan efter kallad TGH), bestämmer redan från början att de ska vara annorlunda. De ska få det att se ut som om TGH är en skurk. Så istället för att följa Peter Parker's handlingsplan i Spiderman, där han försöker rentvå Spindelmannens rykte, så väljer männen att förvärra det så mycket som möjligt. vilket självfallet resulterar i att de blir jagade av både polisen och skurkarna!
När det gäller handlingen så finns det inte mycket som vi inte sett förut. En rik och bortskämd ung man, vars största nöje är att festa och ligga med alla snygga tjejer han hittar, blir plötsligt handfallen när hans buttre och ogillande far dör. Plötsligt har han ärvt hela rikedomen samt det stora mediaimperiet som fadern byggt upp. En del andra händelser för honom och den uppfinningsriken mekanikern Kato att ta på sig masker och försöka bekämpa brott med brott.
Det är en helt okej början, även om det inte på något sätt är originell. Fortsättningsvis är det också rätt uppenbart. Fast det finns ändå en del plot-twists som man faktiskt inte förväntade sig. Jag tänker inte nämna mycket mer än så, vill inte avslöja för mycket ;D
När det gäller upplägg så måste jag ändå gratulera filmskaparna. När jag satte mig i biosalongen hade jag en bild av vad det var jag skulle se. När jag reste mig igen några timmar senare var den bilden helt sönderslagen. På ett bra vis. Aldrig hade jag trott att det skulle kunna vara så mycket underhållning i en film som egentligen har en så banal handling... Eller banal och banal... Jag vet bara inte hur jag ska beskriva det. Det var inte som jag trodde det skulle vara.
Det var roligare och lättare... tänk bara alla överdrivna vapen och biljakter. för att inte nämna hur de på något vis lyckas krascha in i en byggnad, genom ett tryckeri, ut i en lobby och sedan lyckas få med sig i alla fall en halv fungerande bil upp på tionde våningen... Och få det hela att inte kännas för överdrivet... Jag vet bara att jag satt och småskrattade hela tiden, åt både karaktärernas egna misstag och också åt allt detta överdrivna. Det överdrivna blev en del av filmen, på samma vis som saker alltid överdrivs till bristningsgränserna i parodier och liknande.
Vad kan man mer säga egentligen, mer än att det är några timmars underhållning. En film man gärna kan sitta tillsammans och skratta och kommentera åt.
Den utvalda filmen var The Green Hornet. Jag visste inte så mycket om bakgrundshistorien till filmen innan jag gick dit, inte mycket mer än att det Green Hornet var en form av superhjälte. Jag blev positivt överraskad.
Ja jag gillar verkligen superhjältar. Kanske har min syster och min pojkvän smittat av sig lite med deras kärlek till Transformers, Ironman respektive Batman? Men superhjältar är ju ändå det mest optimala tillfällena att göra bra film?
The Green Hornet är dock inte alls en klassisk superhjältefilm. Tvärt om. Karaktärerna Britt Reid och Kato, som båda står bakom den "nyuppkomna" superhjälten The Green Hornet (hädan efter kallad TGH), bestämmer redan från början att de ska vara annorlunda. De ska få det att se ut som om TGH är en skurk. Så istället för att följa Peter Parker's handlingsplan i Spiderman, där han försöker rentvå Spindelmannens rykte, så väljer männen att förvärra det så mycket som möjligt. vilket självfallet resulterar i att de blir jagade av både polisen och skurkarna!
När det gäller handlingen så finns det inte mycket som vi inte sett förut. En rik och bortskämd ung man, vars största nöje är att festa och ligga med alla snygga tjejer han hittar, blir plötsligt handfallen när hans buttre och ogillande far dör. Plötsligt har han ärvt hela rikedomen samt det stora mediaimperiet som fadern byggt upp. En del andra händelser för honom och den uppfinningsriken mekanikern Kato att ta på sig masker och försöka bekämpa brott med brott.
Det är en helt okej början, även om det inte på något sätt är originell. Fortsättningsvis är det också rätt uppenbart. Fast det finns ändå en del plot-twists som man faktiskt inte förväntade sig. Jag tänker inte nämna mycket mer än så, vill inte avslöja för mycket ;D
När det gäller upplägg så måste jag ändå gratulera filmskaparna. När jag satte mig i biosalongen hade jag en bild av vad det var jag skulle se. När jag reste mig igen några timmar senare var den bilden helt sönderslagen. På ett bra vis. Aldrig hade jag trott att det skulle kunna vara så mycket underhållning i en film som egentligen har en så banal handling... Eller banal och banal... Jag vet bara inte hur jag ska beskriva det. Det var inte som jag trodde det skulle vara.
Det var roligare och lättare... tänk bara alla överdrivna vapen och biljakter. för att inte nämna hur de på något vis lyckas krascha in i en byggnad, genom ett tryckeri, ut i en lobby och sedan lyckas få med sig i alla fall en halv fungerande bil upp på tionde våningen... Och få det hela att inte kännas för överdrivet... Jag vet bara att jag satt och småskrattade hela tiden, åt både karaktärernas egna misstag och också åt allt detta överdrivna. Det överdrivna blev en del av filmen, på samma vis som saker alltid överdrivs till bristningsgränserna i parodier och liknande.
Vad kan man mer säga egentligen, mer än att det är några timmars underhållning. En film man gärna kan sitta tillsammans och skratta och kommentera åt.
Kommentarer
Trackback
