Oblivion Island: Haruka and the Magic Mirror
om man letar efter en trevlig film att fördriva tiden med i höstmörker och regnskurar så har jag ett tips! Den japanska filmen Oblivion Island: Haruka and the Magic Mirror är precis sådär söt och mysig som man vill ha den. Jag placerar lätt denna film tillsammans med Ghibli och Disney.
Handlingen är relativt enkel samtidigt som den behandlar ett av de sorgligsta fenomenen i världen. Glömda minnen. Haruka en skolflicka som bor tillsammans med sin pappa är inte riktigt nöjd med något. Hon saknar sin mamma och hon ser knappt röken av sin far längre då han alltid jobbar. En dag kommer hon ihåg att hon en gång i tiden fått en handspegel i present av sin mor. Samma dag råkar hon se en liten varelse stjäla hennes nycklar och för att få tillbaka dem följer hon efter den konstiga lilla saken. Plötsligt finner hon sig i en helt annan värld, en värld byggd av de gölmda föremålen.
Som så många andra teknade filmer har den här två lager. Den övre är Harukas äventyr i detta magiska land, vilket är relativt enkelt. Det andra lagret består av en påminnelse av att vi ofta förlorar och glömmer saker utan att det är meningen. Ett väldigt sorgligt budskap men något som också är ofrånkommligt. Filmen behandlar andra saker också så som vänskap och utanförskap, i alla fall till en viss del.
Jag har verkligen börjat älska den här filmen. Den har stunder man sitter och skrattar och andra där man sitter och gråter. Ett brett spektrum av känslor alltså. Den ger en konstig känsla av hopp. Något man kan behöva såhär års.
Handlingen är relativt enkel samtidigt som den behandlar ett av de sorgligsta fenomenen i världen. Glömda minnen. Haruka en skolflicka som bor tillsammans med sin pappa är inte riktigt nöjd med något. Hon saknar sin mamma och hon ser knappt röken av sin far längre då han alltid jobbar. En dag kommer hon ihåg att hon en gång i tiden fått en handspegel i present av sin mor. Samma dag råkar hon se en liten varelse stjäla hennes nycklar och för att få tillbaka dem följer hon efter den konstiga lilla saken. Plötsligt finner hon sig i en helt annan värld, en värld byggd av de gölmda föremålen.
Som så många andra teknade filmer har den här två lager. Den övre är Harukas äventyr i detta magiska land, vilket är relativt enkelt. Det andra lagret består av en påminnelse av att vi ofta förlorar och glömmer saker utan att det är meningen. Ett väldigt sorgligt budskap men något som också är ofrånkommligt. Filmen behandlar andra saker också så som vänskap och utanförskap, i alla fall till en viss del.
Jag har verkligen börjat älska den här filmen. Den har stunder man sitter och skrattar och andra där man sitter och gråter. Ett brett spektrum av känslor alltså. Den ger en konstig känsla av hopp. Något man kan behöva såhär års.
Kommentarer
Trackback
