Hanasakeru Seishōnen
Eftersom anime är ett av mina störta intressen kanske det var dags att göra ett inlägg om detta? Idag såg jag klart serien Hanasakeru Seishounen (Seishonen på vissa ställen). Serien handlar om femtonåriga Kajika som börjar spela ett spel med sin far för att hitta sin framtida man. En man som ska kunna beskydda och älska henne från det öde som ligger framför henne.
Jag vet att det låter som en vanlig shojo-serie som är helt inriktad på kärleken med en väldigt enkel handling. Men så är inte fallet. Under sitt sökande dras Kajika in i politikens värld, speciellt politiken kring landet Raginei. Kungen i Raginei har dött och den nyinsatte regenten klarar inte av trycket utan blir bara rädd för sin egen säkerhet. Maktkampen i landet, kring slottet, om vem som har mest inflytande och som kan tjärna mest pengar på problemen, gör inte det hela bättre. Raginei står inför ett inbördeskrig och Kajika hamnar mitt upp i allt detta. Hon måste ta ställning och hjälpa sina vänner samtidigt som historien om hennes egen bakgrund kommer i dagern.
När det är sådana här historier, där det finns flera kandidater till hjältinnans hjärta, brukar jag ha svårt att gilla dem alla. Jag brukar låsa mig för en, men i HS gillar jag alla personerna. Man förstår nämligen historien bakom varje enskilld individ, varför de handlar som de gör, och det gör att jag inte kan tycka illa om någon. Det finns inga direkta gränser mellan svart och vitt, en stor del av historien är bara ett grått område, vilket gör att det känns lite verkligare. Detta ger animen ett djup som inte alltid annars finns där.
Konstigt nog grät jag inte särskillt mycket genom de 39 avsnitten. Annars är jag känd för att sitta och storböla till något helt trivialt.
Kort och gott: jag gråter alltid till film!
Men i det här fallet fick jag bara tårar i ögonen två gånger och jag grät aldrig riktigt. Detta innebär inte något dåligt, tvärt om. jag tror det var för att jag satt för spänd och hängde med lite mer än vanligt.
Och visst är pojkarna lockande, helt olika varandra även om de förs samman mot slutet genom sina känslor för Kajika. Jag lider med dem och glädjs med dem lika mycket, även om jag tycker Kajikas beslut var helt rätt! Mer än så kommer jag nog inte säga i frågan eftersom jag är rädd att avslöja för mycket ^_^
En sak är säker, jag kommer inte glömma den här animen i första taget!
Dagens (melankoliska) spotify: Yiruma – River Flows In You kan man tänka sig något vackrare?
Jag vet att det låter som en vanlig shojo-serie som är helt inriktad på kärleken med en väldigt enkel handling. Men så är inte fallet. Under sitt sökande dras Kajika in i politikens värld, speciellt politiken kring landet Raginei. Kungen i Raginei har dött och den nyinsatte regenten klarar inte av trycket utan blir bara rädd för sin egen säkerhet. Maktkampen i landet, kring slottet, om vem som har mest inflytande och som kan tjärna mest pengar på problemen, gör inte det hela bättre. Raginei står inför ett inbördeskrig och Kajika hamnar mitt upp i allt detta. Hon måste ta ställning och hjälpa sina vänner samtidigt som historien om hennes egen bakgrund kommer i dagern.
När det är sådana här historier, där det finns flera kandidater till hjältinnans hjärta, brukar jag ha svårt att gilla dem alla. Jag brukar låsa mig för en, men i HS gillar jag alla personerna. Man förstår nämligen historien bakom varje enskilld individ, varför de handlar som de gör, och det gör att jag inte kan tycka illa om någon. Det finns inga direkta gränser mellan svart och vitt, en stor del av historien är bara ett grått område, vilket gör att det känns lite verkligare. Detta ger animen ett djup som inte alltid annars finns där.
Konstigt nog grät jag inte särskillt mycket genom de 39 avsnitten. Annars är jag känd för att sitta och storböla till något helt trivialt.
Kort och gott: jag gråter alltid till film!
Men i det här fallet fick jag bara tårar i ögonen två gånger och jag grät aldrig riktigt. Detta innebär inte något dåligt, tvärt om. jag tror det var för att jag satt för spänd och hängde med lite mer än vanligt.
Och visst är pojkarna lockande, helt olika varandra även om de förs samman mot slutet genom sina känslor för Kajika. Jag lider med dem och glädjs med dem lika mycket, även om jag tycker Kajikas beslut var helt rätt! Mer än så kommer jag nog inte säga i frågan eftersom jag är rädd att avslöja för mycket ^_^
En sak är säker, jag kommer inte glömma den här animen i första taget!
Dagens (melankoliska) spotify: Yiruma – River Flows In You kan man tänka sig något vackrare?
Kommentarer
Trackback
