Personal Taste
Så är en till koeransk drama avslutad. Jag såg klar den inatt men orkade inte ladda upp då, så gör det nu istället. 
Killen Jeon Jin Ho (spelad av Lee Min Ho) är en helt vanlig man som är en ambitiös arkitekt. I en av de uppkommande arkitekttävlingarna vet han att det är ett speciellt hus som ligger till bakgrund till vad som egentligen söks. Och för att rädda sin firma bestämmer han sig för att grundligt granska det huset. Tyvärr så har huset alltid varit avstängd för offentligheten och Jeon Jin Ho anstränger sig för att övertala innehavaren Park Kae In (spelad av Son Ye Jin) att låta honom bo i ett av rummen. Av vissa händelser har Kae In fått uppfattningen att Jin Ho är homosexuel och efter lite eftertanke låter hon honom flytta in. här börjar historien om hur två så olika människor lever tillsammans och intrigerna tätnar hela tiden. I samma takt som kärleken... 
Serien har många plot-twist och en väldigt lång upplösning, det kändes nästan som om den började i avsnitt 10 eller 11 (den är 16 ep lång). Trots det så tycker man inte det blir långrandigt eller tråkigt. utdragenheten gör att man hinner lösa alla hängande trådar och ger tittaren en fin helhetsbild.
Personla Taste innehåller också en hel del triangeldraman (eller rektangel eller kvadrat eller vad fasikens man borde kalla det O___o) och visst känns det lite för dramatiserade men samtidigt blir alla karaktärer humana, med både för och nackdelar. Om det så är att de är för naiva, för tillitsfulla eller för rädda för att ta en diskussion och istället glider undan med halvlögner. Man kan identifiera sig med deras problem. Detta gör också att inte ens huvudpersonerna får ett för fantastiskt liv för att kunna vara en riktig människa. Personligen gillade jag hon som spelar Kae In mest när det gäller detta. Hon är inte för vacker på det vis som många kvinnor i serier ofta är. och jag bara älskar hennes minspel ibland! Där har ni en skådespelar som inte tänker på att hon ser ful ut när hon gör vissa miner. Tänker er bara att gråta, inte fasikens rinner tårarna alltid enkelt nerför kinderna inte. Man skriker och är röd och skrynklar ansiktet. Det kan hon göra med och det får en verkligen att tro att det är verkligt. 
Så sammanfattande tyckte jag serien var oerhört bra. och vissa scener... Omnonom <3 snygga killar, vackra kyssar och en liten hög med andra sensuella saker!
