Hemma
Idag inledde jag åter resan hem. Det var inte alls roligt att åka från katrineholm igen, dock blev det lite lättare än vanligt för at jag klev upp tidigt i morse och fick sömnigt säga hej då till pojken innan hann gick till jobbet och jag kunna lägga mig och sova igen. Det blev alltså inget stort och översvallande avsked.
Tågresan var för det mesta som den brukar vara, tysta men okej medpassagerare, lite åksjuka och tråkigheter. Dock fick jag träffa Becca i Stockholm en snabbis vilket var nice och jag åkte dessutom X2000 hela vägen vilket var skönt.
När jag kom hem blev det en snabb runda inne på Lidl innan jag fick hem och äta och träffa djuren samt snabbt slita upp väskan. Sen bar det iväg till farmor för att fixa gardiner och fika.
Nu sitter jag här hemma med en säng full av saker som jag måste möblera tillbaka i mitt rum. Jag har verkligen fått en uppenbarelse idag. För en gång skull vill jag bli riktigt vuxen.
Detta kanske behöver sin förklaring? För det är ju inte meningen att det ska vara något konstigt med att vilja bli vuxen vid min ålder eller så. Grejen är att jag, så fort det har varit svårt med problem och åtaganden och jag suttit och pratat med mamma om det har jag utbrustigt "Jag vill vara liten igen. Då var allt så enkelt." och till viss del menade jag det verkligen. Men just nu känns det som om jag kan och vill kämpa på vuxnas vis. Jag vill ha ett jobb och åtaganden. Bli tvungen att bära hem mjölken varje dag och få allt att fungera. Jag vill bygga mitt eget liv och mitt eget hem. Idag känner jag verkligen att jag vill kämpa!
Om detta bara är ett infall eller något som kommer hänga i sig är jag inte helt säker på. något jag dock är säker på är mina egna känslor just nu och jag vet också att jag har människor som ställer upp och finns där för mig.
Så snälla ring om ett jobb. Nu! För jag är redo...
