Harry Potter and the Deathly Hallows (part 1)
Har nyss kommit hem från bion och värmt mig lite glögg. Satte mig ner här och tänkte skriva ner vad jag tyckte om filmen innan jag glömde lite. OBS! Spoilervarning!
Den största farhågan jag hade inför filmen var att den skulle bli barnvänligare än vad boken är. Detta behövde jag inte oroa mig för. Skaparna av filmen har tagit tillvara det allvar som ligger över hela bok 7 och det är ett måste om man vill att filmerna ska vara bra versioner av boken. Mordet på den svävande kvinnan, Voldemort och dödsätarnas övertag och den makt de utövar på folk... Allt blir tillräckligt förskräckligt för att man ska förstå, samtidigt som det fortfarande håller ett litet avstånd (liksom böckerna) eftersom det trots allt inte är någon vuxenhistoria. Det jag om något skulle vilja se lite mer av när det gäller ondska och grymhet är antagligen Belatrix (hennes tortyr av Hermione skulle ha varit ypprelig). Men detta beror nog inte på att det blir mer utförligt i boken för så är det inte, snarare beror det på att jag bara älskar Helena Bonham Carter och tycker hon är sjukt bra när det kommar till onda och konstiga karaktärer.
Något annat som gör filmen lite utdragen är allt detta flyende och flyttande men samtidigt så är det så i boken också, fast ioc det här faller har man ändå minska ner det till bara de platser som faktiskt är riktigt relevanta för historien. Dock hade jag villja se lite mer förvirring och förtvivlan som de utsätts för när de bär medaljongen. Visst var det tillräckligt med det som redan fanns i filmen, speciellt med tanke på att de inte vill göra att det blir allt för segt, men ändå är det något man får se mer av i boken.
Allt allvar till trots, fanns det flera tillfällen jag skrattade högt, de har faktiskt lyckas med skämtsamheterna som behövs emellanåt för att lätta upp stämningen. Och Fred och George! vad mer kan man säga än att man älskar dem? :O
Vad mer har jag att klaga på då?? Tja, bröllopet var för kort, Harry och Ginnys så kallade kyss är inte ens nämnvärd... Däremot gillade jag kyrkogårdsbiten och när Harry och Hermione dansar, två väldigt vackra ögonblick. Dessutom gillade jag slutet, grät ju till och med (inte för att det ska vara ovanligt när det handlar om mig och film...) Och den underbara cliffhangern! Det får ju till och med mig, som redan vet vad som kommer hända, att längta efter nästa del! Nu blir det massa månader av väntan på slutet. Något som är lite sorgligt men samtidigt något att verkligen se fram emot. Om den delen håller samma standard som den här, då kommer den vara absolut bäst i serien. Det kan jag lova!
Den största farhågan jag hade inför filmen var att den skulle bli barnvänligare än vad boken är. Detta behövde jag inte oroa mig för. Skaparna av filmen har tagit tillvara det allvar som ligger över hela bok 7 och det är ett måste om man vill att filmerna ska vara bra versioner av boken. Mordet på den svävande kvinnan, Voldemort och dödsätarnas övertag och den makt de utövar på folk... Allt blir tillräckligt förskräckligt för att man ska förstå, samtidigt som det fortfarande håller ett litet avstånd (liksom böckerna) eftersom det trots allt inte är någon vuxenhistoria. Det jag om något skulle vilja se lite mer av när det gäller ondska och grymhet är antagligen Belatrix (hennes tortyr av Hermione skulle ha varit ypprelig). Men detta beror nog inte på att det blir mer utförligt i boken för så är det inte, snarare beror det på att jag bara älskar Helena Bonham Carter och tycker hon är sjukt bra när det kommar till onda och konstiga karaktärer.
Något annat som gör filmen lite utdragen är allt detta flyende och flyttande men samtidigt så är det så i boken också, fast ioc det här faller har man ändå minska ner det till bara de platser som faktiskt är riktigt relevanta för historien. Dock hade jag villja se lite mer förvirring och förtvivlan som de utsätts för när de bär medaljongen. Visst var det tillräckligt med det som redan fanns i filmen, speciellt med tanke på att de inte vill göra att det blir allt för segt, men ändå är det något man får se mer av i boken.
Allt allvar till trots, fanns det flera tillfällen jag skrattade högt, de har faktiskt lyckas med skämtsamheterna som behövs emellanåt för att lätta upp stämningen. Och Fred och George! vad mer kan man säga än att man älskar dem? :O
Vad mer har jag att klaga på då?? Tja, bröllopet var för kort, Harry och Ginnys så kallade kyss är inte ens nämnvärd... Däremot gillade jag kyrkogårdsbiten och när Harry och Hermione dansar, två väldigt vackra ögonblick. Dessutom gillade jag slutet, grät ju till och med (inte för att det ska vara ovanligt när det handlar om mig och film...) Och den underbara cliffhangern! Det får ju till och med mig, som redan vet vad som kommer hända, att längta efter nästa del! Nu blir det massa månader av väntan på slutet. Något som är lite sorgligt men samtidigt något att verkligen se fram emot. Om den delen håller samma standard som den här, då kommer den vara absolut bäst i serien. Det kan jag lova!
Kommentarer
Trackback
