Det finns gränser
Det finns gränser för alla, även för mig.
Jag är trött på att känna mig som om jag är den enda som försöker hålla igång min relation till vissa människor. Jag tänker inte peka ut någon speciell men det kan vara en partner, en familjemedlem eller en vän. Jag är less på att vara den som hela tiden ska ge vika och som ska ställa upp. Speciellt när man aldrig får något tillbaka.
jag vill inte behöva höra saker i tredje hand eller lista ut dem på egen hand. Jag vill höra saker från dig! Att ha en relation till en människa och man är själv beredd att göra allt för att vara ärlig och öppen och sen inte få samma sak tillbaka är rent ut sagt förjävligt.
Jag är trött på att slita ut mig själv för andra när jag inte får ut något av det. Men det är över nu. Jag har redan börjat sagt ifrån och det kommer jag fortsätta med. Jag orkar inte offra mig och ställa upp för andra, inte när jag inte lyckas göra det för mig själv. Och när ingen annan gör det för mig.
Så ta era jäkla problem och kör upp dem någonstans. Eller gå till någon annan än mig. För är ni inte beredd att kämpa från er sida så förvänta er inte att jag kommer finnas kvar. För det vägrar jag göra.
Jag vill inte vara en dörrmatta längre. Eller chaufför. Eller bollplank. Eller psykolog. Jag vill vara jag. Jag vill vara en vän. Och är jag inte det, då får det vara.
... Då behöver du inte mig.
