Okt. 24, 2010
Sen inleddes väntatet på Josefine. Hon är alltid lite sen ;D men söt är hon ändå så det gör inget xD När hon väl hämtade upp mig, sådär en halvtimme försent äkte vi hem till Lolla. Första gången jag var där ^_^ Och jag fick träffa Becca igen! <3 Och lära känna Harry, en liten knasig hund.
Det blev tacos och film först. Pratade väll under halva sådär. sen blev det lite Soul Calibur II som jag aldrig tidigare spelat. lärde mig en liten teknik ganska snabbt i alla fall och jag klådde Lolla några gånger. Det är så roligt att vinna! speciellt när det är första gången :P Tror inte Lolla tyckte det var riktigt lika roligt dock xP
Sen blev det i alla fall SingStar. tror inte mitt lag vann en enda turnering... Men det är roligt ändå :P Rösten sprack såklart eftersom jag de senaste dagarna inte ens kunnat prata när jag vaknar på morgonen. Fast då kämpar man på en stund till ändå!
Det var verkligen skönt att få krypa ner i sängen när man väl kom hem. Fast idag är jag på topphumör igen. Hade verkligen velat ha lite mer roligt idag. IStället har jag suttit och gått igenom en del på min Spotify. Hade tänkt rensa lite i dator med men tror inte jag kommer få tid med det. Istället satsar jag på att kolla lite på One Tree Hill och kanske leta upp någon ny asiatisk serie att se. Förslag välkomnas!
Oktober 2010
Hemma
Idag inledde jag åter resan hem. Det var inte alls roligt att åka från katrineholm igen, dock blev det lite lättare än vanligt för at jag klev upp tidigt i morse och fick sömnigt säga hej då till pojken innan hann gick till jobbet och jag kunna lägga mig och sova igen. Det blev alltså inget stort och översvallande avsked.
Tågresan var för det mesta som den brukar vara, tysta men okej medpassagerare, lite åksjuka och tråkigheter. Dock fick jag träffa Becca i Stockholm en snabbis vilket var nice och jag åkte dessutom X2000 hela vägen vilket var skönt.
När jag kom hem blev det en snabb runda inne på Lidl innan jag fick hem och äta och träffa djuren samt snabbt slita upp väskan. Sen bar det iväg till farmor för att fixa gardiner och fika.
Nu sitter jag här hemma med en säng full av saker som jag måste möblera tillbaka i mitt rum. Jag har verkligen fått en uppenbarelse idag. För en gång skull vill jag bli riktigt vuxen.
Detta kanske behöver sin förklaring? För det är ju inte meningen att det ska vara något konstigt med att vilja bli vuxen vid min ålder eller så. Grejen är att jag, så fort det har varit svårt med problem och åtaganden och jag suttit och pratat med mamma om det har jag utbrustigt "Jag vill vara liten igen. Då var allt så enkelt." och till viss del menade jag det verkligen. Men just nu känns det som om jag kan och vill kämpa på vuxnas vis. Jag vill ha ett jobb och åtaganden. Bli tvungen att bära hem mjölken varje dag och få allt att fungera. Jag vill bygga mitt eget liv och mitt eget hem. Idag känner jag verkligen att jag vill kämpa!
Om detta bara är ett infall eller något som kommer hänga i sig är jag inte helt säker på. något jag dock är säker på är mina egna känslor just nu och jag vet också att jag har människor som ställer upp och finns där för mig.
Så snälla ring om ett jobb. Nu! För jag är redo...
Höst och regn
Men frånsett min skeptiska sida när det gäller höst och vinter så är det i alla fall en av de vackraste årstiderna. Vissa kan inte förstå hur jag kan säga vacker om en årstid när växterna dör och det bara är blött. De människorna tror bara att sommaren, liv och ljus kan vara vacker. Men så är det inte för mig. Hösten är en rätt sorglig årstid. Men sorg kan vara så underbart vackert.
Jag tänker njuta av det. Att känna mig lite missmodig och sorglig. För man kan alltid påminna sig om allt bra senare. Den ger en skör och vacker känsla. Något som lätt rör sig inom en men som man aldrig någonsin kommer kunna förstå eller få tag i. Och sen får regnet skölja bort allting. Rensa kroppen och själen på samma sätt som den renar välden. Det blir lite som att gråta, när man fått ur sig all häftighet och vrede. Sorg och smärta. Så blir man mycket lättare, och lite tom. Man kan börja fylla på allting på nytt. Man vet att man lever.
Några spotify-länkar förknippat med höst och regn:
Yiruma – Kiss The Rain
Rain – Crazy
Turin Brakes – Rain City
John Fogerty – Who'll Stop The Rain
Rod Stewart – Have You Ever Seen The Rain
Yiruma – Autumn Scene
Crashdiet – Falling Rain
fotografering
Idag hade jag tänkt tagit med kameran ut och fotografera lite. Typ dokumentera hösten och Katrineholm bara för att det är roligt. Men när jag vaknade imorse så regnande det något fruktansvärt och det har inte slutat än... Visst det har lugnat ner sig men jag har ingen lust att gå ut med en känslig kamera i fukten och vattnet.... Dessutom tror jag det är bra om jag är hemma för Camilla verkade orolig över Daniel och Dennis som båda är sjuka och hon kan inte vara hemma med dem. Hon bad mig flera gånger ringa henne om det var något.
Tjo en ursäkt för att inte gå runt på stan och lämna ut CVn!... Gud vad dålig jag är! Men det är så sjukt svårt att komma och störa och be om nåt sånt. Typ "Ursäkta, men jag är desperat och undrar om ni har något jobb över åt mig?" eller liknande. Och mitt jäkla stress över att få tag på ett jobb får mig att sova dåligt. Mitt i natten kan jag bara vakna och tänkta "kom jag ihåg att kolla mailen? Och kom jag ihåg att gå igenom arbetsförmedlingens annonser igen?"
Apropå sömn och drömmar. Inatt drömde jag att jag och syrran lekte i snön på en av täkterna nära där vi bor. Vi kastade snö på varandra och skrattade samtidigt som vi hade ett väldigt allvarligt samtal om något jag inte minns. Jag tror jag börjar längta till julen O___o och snön och kylan.... Men först är det Halloween och jag vill göra något roligt i år, fast det är väl bara att glömma egentligen...
Impulsiv
Den här veckan har det blivit något fel! Först var jag med Sara till Bollnäs, det i sig var planerat sedan fredagen innan. Vi båda är sådanan. Men dock fick vi något ryck och slutade i Hudik. Där tykte jag jag nått min impulsiva gräns för den här veckan, men inte då. Igår eftermiddag pratade jag med pojkvännen i telefon för första gången på rätt länge. Och plötsligt hade jag bokat biljetter ner till Katrineholm, samma kväll!
jag ångrar det inte och jag klagar inte över själva handligen. Det är bara så att jag inte riktigt känner igen mig själv. Fast jag tror jag gillar den här nya Vea... Hon är rolig! Vi får väll se hur länge det här håller i sig xD
Vänners påhitt
Det är så otroligt fantastiskt att ha vänner <3 Igår träffade jag Sara för första gången på evigheter. Vi bestämmde att vi skulle åka till Bollnäs och kolla lite affärer. De har i alla fall Åhléns i bollnäs som inte finns i Söderhamn. Vi kom dit, hade sjukt roligt och gick runt. Stan gör man ganska sabbt så runt ett-tiden var vi klar. "Vad ska vi nu hitta på?" frågade vi oss. Sara kom på den roliga idén att dra vidare till Hudik, så det gjorde vi :D
Det var så skönt att kunna se något annat, göra något annat, än att sitta hemma och oroa sig för framtiden. För en stund var jag helt avslappnad och lycklig. Dagen resulterade också i en ny tröja, lite smink och en dyr hamburgare. för pegar som jag egentligen borde spara. Nåja, jag hade roligt i alla fall så det får de vara värt ^__^
btw undrar jag hur länge man får spara utkast till bloggen, någon som vet? för ett av mina utkast är borta! Jaja, får väll leta och se om jag hittar den informationen någonstans...
Livets leende
Kräftor och godsaker!
Idag har varit en bra dag :D Har varit upptagen nästan hela dagen. Diskning och städning på förmiddagen, fixande med bilar vid lunch och handling och matlagning på eftermiddagen. Gjorde sjukt god paj, kräftor och räkor och en massa annat gott! Har säkert ätit upp det där kilot jag faktiskt gått ner den här veckan, men den här gången får det väll vara värt det. Dags att skärpa sig i helgen!
På kvällen körde man i alla fall syster upp i urskogarna och sen åkte man hem igen i regn och mörker. Väl hemma pratade jag med Becca i några timmar så jag missade Idol totalt. Nu sitter man här och myser med anime och önskar att man inte vore så ensam.
Snart blir det nog sängen i alla fall för jag börjar verkligen bli trött nu.
Sammanfattning av valet
Jag är så ledsen. För tillfället har SD fått 5,7% av rösterna och det är bara ungefär 10 direkta distrikt som är kvar. Kanske ändras detta lite med onsdagsrösterna, men antagligen inte särskillt mycket.
Idag/natt vill jag inte kalla mig svensk. Jag är rent ut sagt äcklad. Att dessa 5,7% (motsvarande ca 332130 personer) faktiskt medvetet röstat för ett främlingsfientligt parti är ofattbart. Och att procenten här i Söderhamn ligger på 11,4 är vidrigt. De borde verkligen inte fatta något. Som om Sverige skulle ta ett steg i rätt riktning genom att minska invandringen med 90%, då centrerad mest på den invandring från utanför EU. Hallå! som om det är EU-medlemmarna som är de som behöver hjälp? Som om det är de som flyr från sina hem och sina liv bara för att överleva?
De som verkligen behöver vår hjälp kommer inte få EU. SD vill till och med dra tillbaka vårt stöd, både militärt och ekonomiskt, utomlads. Människor får inte längre komma in i vårat land. De som redan är här ska "försvenskas" eller precis som det står på SDs hemsida: "En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället".
Det mångkulturella samhället är hotat. Mitt hat bubblar. Att det är så många som tycker att bakgrund, hudfärg, religion och hemkultur sätter värde på människor. Delar in dem. Särar på dem. Till alla dessa vill jag bara säga: "Människor är och förblir människor. Vi har alla samma värde. Vi har samma rättigheter och skyldigheter. Att inte hjälpa varandra när vi som mest behöver det är att gå emot dessa skyldigheter. Liksom det är ett svek mot en själv. Talesättet 'bemöta andra så som man själv vill bli bemött' faller bort. Förvänta er inte heller någon hjälp då. Och då kan ni glömma både utvecklig och framväxt också."
Det finns dock några ljusa punkter i detta val ändå. Miljöpartiet klättrade upp till att bli Sveriges tredje största parti, vilket jag tycker är fantastiskt. Min högsta dröm är nu att MP kan börja sammarbeta något med Alliansen för att på så vis trycka ner SD. Deras 20 platser kommer inte betyda ett skvatt i så fall. Detta är ju dock fortfarande osäkert. En annan sak man kan ha lite roligt åt är den fula pissgula färgen som SD blev tilldelad i valet xD, man måste ju hitta något positivt liksom. Och jag är stolt över Gotland (vilket är det lokala val jag röstade i då jag fortfarande var skriven där). Där röstade bara 2,4% på SD, mycket mindre än på de flesta ställen.
Dessutom tror jag att jag funnit ett kall, jag vill på något sätt vara aktiv mot främlingsfientlighet, jag vet bara inte hur. Kanske är det här inlägget, och morgondagen (när vi vaknar upp med en främlingsfientligt parti i riksdagen), en början? Det är i alla fall så jag vill se det.
Glädje
Idag är en bra dag, det känns lite lättare nu. Allt löser sig på något sätt så det gäller bara att vänta på det.
men min andra hälft är sjuk och det gillar jag inte :( han ska dock vara bättre nu än tidigare så det är väll bra ändå. Och han klarar av att både skämta och retas i telefonen så jag antar att det är något positivt xD Ändå skulle jag vela vara där och ta hand om honom <3 och vad svarar han på det? jo, "det skulle jag inte orka". Haha, jag kan ju inget annat göra än att skratta eftersom att jag vet att det till viss del faktiskt är sant ^__^'''
Så istället för att flyga till min älskades undsättning får jag väll koncentrera mig på mangan igen, har börjat läsa om Desire Climax. en manga helt i min stil men jag avråder känsliga personer från att läsa den. Dessutom personer som stör sig på serier med en possessiv kille och en lite mjäkig tjej. Eller håll i minnet i alla fall att det är påhittat. Jag gillar serien men skulle det hända i verkligheten skulle jag inte alls tycka det är ok.
Oj, nu kommer recensenten i mig fram igen, när det är ett personligt inlägg. Kommer väll säkert göra en recension när jag läst ut den igen.
Tillbaka till mig själv istället (det är inte ofta man faktiskt får vara så egosistisk att man säger så ;P ). Mitt humör är lite konstigt, som jag tidigare försökt säga är jag glad idag, tack vare en hög bra människor. Och glädjen får mig att vilja studsa, dansa, skrika och skratta. Samtidigt känner jag mig väldigt lung och samlad. Det är väldigt knepig kombo men det kanske bara är ett bevis på att jag är lite konstig? vilket som är jag glad för det med, man ska ju inte vara som alla andra ;)
På grund av detta har jag i alla fall haft svårt för att välja dagens spotify, så det blev slutligen Rufus Wanwright bara för att jag älskar hans röst!
Alltså, dagens spotify: Rufus Wainwright – Complainte De La Butte
Politik och Sverige
Jag är inte särskilt intresserad av politik och inför det här valet har jag allvarligt talat bara varit förtvivlad och förvirrad. Både aliansen och de rödgröna tar upp skolan, ung arbetslöshet och pensionärerna som några av de viktigaste frågorna, i alla fall om jag förstått det rätt. de säger också i princip samma sak, att det ska förbättras, men ska tydligen ha olika lösningar på hur. Jag har ännu inte riktigt förstått mig på skillnaden ska jag vara ärlig.
När det kommer till mig själv så har jag bara två punkter som jag egentligen valt att koncentrera mig på när jag nu är så förvirrad av de tidigare nämda sakerna, och det är först och främst miljön. Solums miljösnack på engelskalektionerna har nog gett gensvar innom mig, dessutom späddes detta på när vi läste hållbar utveckling på HGO. Miljön är något som nu ligger mig varmt om hjärtat. Det är inte så att jag bestämt mig för att hädan efter bli trädkramare och odla all min mat hemma i trädgårdslandet men däremot tycker jag inte alls det är dumt att faktiskt ha en värld, en jord och ett Sverige innan man kan helt koncentrera sig på de andra frågorna.
Den andra saken jag i det här valet brinner för är att INTE låta SD komma in i riksdagen. Folk får säga som de vill, SD har ingen politik som i längden kommer tillföra sverige något bra. en del av deras medlemmar och politiker är dessutom rent ut sagt dumma i huvudet.
I min förvirring insåg jag att om jag vill hålla SD utanför riksdagen går det inte att välja att rösta blankt och det går inte heller att rösta på ett litet parti som inte har så stora möjligheter att ta sig in i riksdagen. Då menar jag tillexempel PP eller Fi. Inte för att jag skulle röstat på Fi i vilket fall eftersom de har helt fel metoder för att uppnå jämnstäldhet även om jämnstäldhet är bra. PP har bra idéer till en viss grad men de känns för oseriösa.
Jag röstade igår och jag röstade Mp, inte för att jag helt och hållet är miljöpartist men för att just nu känndes det som det bästa när det gäller mig själv. Idag läste jag Magnus Bertnérs blogg och jag håller med honom i mycket. Jag vill verkligen uppmana folk att gå och rösta även om ni inte är riktigt säkra. Kör en tombolaröstning som Magnus om inte annat, bara för att hålla SD borta. Valet är viktigt!
Teatern
Jag saknar verkligen teatergruppen nere på Gotland. Visst, många onsdagar svor jag över den eftersom jag hade massor med läxor och annat tråkigt jag var tvungen att göra, och nån timme nere på Rindi med lek och skoj känndes inte som något seriöst. Nu drömmer jag om att ha de där onsdagskvällarna för att träffa vänner och asgarva. Visst, jag kanske inte bidrog till jättemycket när det gälde insattser men jag hade kul!
Om jag får ett jobb så jag har lite pengar tror jag faktiskt att jag ska hoppa på någon studiecirkel eller något, bara för att få ha något att göra och lite folk att träffa någon kväll i veckan. Sen om det blir teater eller något helt annat det får urvalet avgöra.
Lägeskontroll
Jag kom på att det kanske var dags att göra ett personligt inlägg i bloggen och inte bara prata om serier hela tiden. Man kan ju tro att jag inte har något liv...
Det kanske är sant när jag tänker efter! Just nu händer det inte så mycket. Till veckan ska jag ha två möten med min jobbcoach men annars är min framtid oplanerad. Jag börjar bli lite ledsen och deppig, det är jobbigt att inte ha något att göra eller någon att umgås med. Som tur är så har jag snälla vänner som låter mig prata bort någon timme i telefonen <3
Pojken min sakner jag också :( Det är svårt när man har så pass stort avstånd och så olika liv som just nu. Ska jag vara ärlig så är jag rädd att vi inte kommer få ihop det i slutändan. Men det gäller bara att kämpa, har ju klarat fyra år nu (4,5 om man räknar från det att vi började prata med varandra) så ska förhoppningsvis lyckas ta oss igenom ett tag till. Det är faktiskt läskigt att tänka sig vara utan Marcus. Jag skulle vara så lös och förvirrad, så som jorden skulle känna sig om solen försvann. Det är i alla fall så jag föreställer mig känslan. Det är verkligen skrämmande.
Nu blev det för känslosamt, men appropå det så saknar jag Gotland också. För ett år sedan var jag uppi att lära känna nya vänner, förstå mig på systemet och bara ha kul. Varje dag var verkligen otroliga och roliga. Jag skanar verkligen de galna filmkvällarna på Fält, klubbkaka på Rindi, varje musikalträning (även om det ibland var jobbigt) och en massa massa andra saker. Små vardagssaker som gjorde livet lite bättre. Ett leende från en vän, ett skratt, ett skämt. 
Oj vad mycket som hinner hända på ett år! Jag måste verkligen ringa Olivia någon dag om hon inte ringer mig <3 Nu för tiden sitter jag ju bara här och tycker synd om mig själv. Det känns som om jag tagit rätt kliv i alla fall, att fortsätta plugga skulle inte leda någonstans. Men samtidigt känns det som om jag nu sitter fast. Som om jag bara väntar på att någon ska, på nåder, ge mig ett arbete. Och jag blir inte klok på det!
Jag har börja gått promenader i alla fall. Att röra på mig är verkligen något jag behöver. Jag sa till mig själv att det skulle vara lätt att gå ner i vikt om man bara bestämde sig för det, men jag måste erkänna att det är skitsvårt. att ha sådan kontroll på sig själv... Det är svårt. Speciellt när man älskar allt gott. Att äta är lite av en tröst, något att göra när man inte har något bättre för sig och något som kan få en att må bättre en liten stund. Att bara sluta, det lämnar mig bara grinig och ledsen. Jag vet att det måste göras men det är som sagt svårt.
oj oj, fortfarande svåra ämnen! Det är nog dags att rycka upp sig nu! Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter ^__^
Jag kan få jobb... och grisar kan flyga...?
Jag är lite rädd att jag inte kommer kunna få något jobb men det borde väll finnas någon som vill ha mig? Jag är inte helt oduglig bara för att jag inte har någon hel arbetsutbildning eller läst klart på högskolan?
Nu har jag nyss kommit hem från stan och mitt två timmar långa möte med min nyblivna jobbcoach. Hon var riktigt trevlig och lika intresserad av att prata böcker som att hjälpa mig att skaffa mig en framtid xD Bokade in två nya möten med henne för fördjupning i CV/personligt brev och intervju, varav ett av mötena blir med några andra arbetssökande. Det känns rätt bra och jag kommer hamna rätt så småningom. Det gäller bara att få tag på ett jobb nu så får jag ändra mig senare för att se till att jag får något jag riktigt trivs med ^^
Inte gick det särskilt bra att cykla heller xD skulle kunna skylla på att det var väldigt lite luft i däcken men tror att största delen berodde på mig själv ändå! Har inte cyklat på jättelänge så jag var lagomt svettig och trött när jag väl kom fram >////<
Var in på biblioteket en snabbis också, slet åt mig några böcker jag hoppas ska hjälpa mig att rätta till tentan från sommarkursen. De har ju bytt utlåningssystem nu så äntligen kan man låna själv! Rätt skönt tycker jag ^_^ även om det ser lite tråkigare ut när de har bytt ut diskarna.
nu blir det väll lite animetittande och middag (jag får äntligen potatismos!) innan jag ska hämta syster i stan, den här gång med bil i alla fall, och inte cykel xD (usch vad lat jag låter...) Senare ikväll ska jag kolla runt efter lite andra arbetssökarsidor ^_^
Dagens spotify: Poco – Keep On Tryin'
(Och ja, jag satt igårkväll och hade inget bättre för mig än att ändra om min bloggs utseende. För en människa utan kunskaper innom kodmallar eller design tycker jag ja gjorde ett hel okej jobb :P ska så småning om hitta en ännu bättre bakgrund...)
Första helgen i September 2010
gårdagen var övergripande trevlig. Jag och syster var på stan eftersom det är strömmingslekshelg och det innebär munkar och godisremmar! och begagnad film för lite pengar :D Även om jag vet att jag borde spara alla små slantar jag har så var det både roligt och skönt att få lägga ut lite på onyttigheter xD
Efter diverse händelser på kvällskvisten, när jag skickat iväg syster på en buss ut i skogen, bestämde jag mig för att jag inte alls vela vara ensam hemma utan kastade mig i bilen och flydde upp till stugan och mor och far. Det blev en rätt mysig kväll med film men också en jobbig natt när jag inte lyckades sova så bra.
I dag klev jag dock upp redo för en ny dag med nya utmaningar... okej, jag kanske inte var riktigt så entusiastisk. Men upp kom jag i alla fall xD
Vi packade så småning om in oss i bilen och tog oss (hör och häpna) ännu längre in i skogen! Det skulle fraktas ved. Själv dumpade jag mina föräldrar med den uppgiften och tog min kamera och mp3 och gick ut och gick ^_^ Den lilla promenaden fick mig i alla fall på bra mycket bättre humör!
Efter skogsutflykten åkte vi tillbaka till stugan, där jag somnade nån timme och efter det grillades det och sen begav jag mig hem igen. Trevlig avrundning av lördagen sker framför datorn xD 
Dagens spotify: Rufus Wainwright – Hallelujah
Familj
De överbeskyddande alltså de personer som menar väl men som faktiskt ibland gör mer skada än nytta. Ibland bör banden brista lite. Människor behöver prova sina egna vingar och göra sina egna misstag. Det är trotts allt detta som man lär sig av mest.
De som inte bryr sig alls. För dem spelar det ingen roll vad som händer. Om det beror på att man har skaffat sig en ny familj, flyttat långt bort eller helt enkelt är okapabel till detta på annat sätt (genom sjukdom, alkoholism m.m) spelar ingen roll. Det är ändå något som påverkar en själv och ens familjeförhållanden.
Tragedin. tragiska händelser sker dagligen och alla människor kommer förr eller senare att faktiskt röra sig i tragedin. skjuta den på andra. Ibland sker detta bara för att man eftersträvar medhåll och medömkan, men det kan också vara ofrivilligt. Tragiska saker händer och det påverkar många runt om kring. Det spelar ingen roll om det är självförvållat, en olycka eller något annat. Man känner, man är där och det påverkar.
Familjer blir även komlicerad av personen i mitten, av en själv. Ingens familj är någonsin som någon annans, inte ens mellan syskon. Vänner, pojk/flickvänner, plastmammor, plastpappor... You name it. De finns där och de komplicerar förhållanderna något. Kanske är det också därför man ibland har svårt att se i denna förvirrande labyrint. Vart drar man gränsen? Borde inte familjen bestå av de personer man är närmast, som man hjälper och som man vet kommer hjälpa en själv? eller består familjen verkligen bara av blodsband?
personligen hoppas jag på det första, talesättet "blod är tjockare än vatten" har några gånger redan visat sig vara osant. I alla fall för mig.
Men det största problemet med "familj" är att den har en sådan makt. Man tar illa vid sig om en familjemedlem säger något elakt eller plötsligt vänder en ryggen. Man bryr sig inte om en främlig på stan skulle börja ifrågasätta en städvanor hemma men man skäms nästan om ens förälder skulle göra det. När en familjemedlem, eller vän som är som en, plötsligt håller något hemligt, bränns det ända in i själen. Men främligar hela dagarna går runt och håller hemligheter från varandra.
Det är det här nära bandet som är farligt, men kanske är det också det som gör det hela värt det?
Det spelar ingen roll om man delar samma blod eller inte, är man nära så är man. Det är detta som för mig innebär familj. Människor man bryr sig om, alltid!
Även om det ofta är jobbigt, och bråkigt, och tjatigt så vet man i alla fall att de finns där när det gäller. Det är de som hjälper en ta sig vidare i livet. Livet skulle vara tråkigt utan er, inte ens värt att leva. Jag är tacksam för er, så:
TACK!
dagens spotify: Dido – Thank You
Emmy
Jag läste om vilka Emmys som delades ut inatt. En av mina favoriter var Jim Parsons (The Big Bang Theory) för bästa mannliga huvudroll i komediserie ^_^
Och Top Chef vann "Outstanding Reality Competition Program". Någor jag spenderade mina dagar i Katrineholm på när jag sist var där. Jamie Oliver's Food Revolution vann "Outstanding Reality Program" men det kanske ni redan visste? Jag kollade i vilkt fall senast på den serien igår.
Vill ni läsa mer om Emmynomineringarna kan ni kolla här: http://www.imdb.com/features/emmys/2010/nominations 
...
Jag saknar en massa folk vilket gör mig irriterad. Alltså jag är inte irriterad för att jag saknar dem, saknar ju för att jag gillar dem!, nej jag blir irriterad när jag saknar och därför är jag lite besvärlig att handskas med :/ Inte särskillt bra kanske när man egentligen borde vara trevlig för att någon ska vilja umgås med.
Just nu vill jag inget mer än att kasta mig på ett tåg och åka till dem! (Det ska komma från mig som har blivit så less på tågresor :O ) Jag vill till pojkvännen med familj och vänner i Katrineholm <3, jag vill till gotland för att tvinga Indy att göra stuvade makaroner åt mig och sen ägna hela kvällen asgarvande med gänget! Jag vill till stockholm för att se hur Becca bor nu för tiden, så hon kan visa mig hennes skola, favorit-japanska-affär och åka till Gamla stan och inpulshandla manga på SF. Och jag vill till sollefteå för att gosa med Sara och ta med henne hem, trots att hon precis flyttade dit! Jag vill till och med till Kina för att få ungås med Ruby, min glada vänliga kines!
suck... Istället sitter jag här, i det för tillfället trista Söderhamn. Med inget att göra och ingen att umgås med. Jag måste sluta tycka så synd om mig själv!
Yosh! Nu måste jag rycka upp mig! Får leta fram något att göra, något att skratta åt! och samtidigt hoppas lite att alla saknar mig lika mycket, för då vet jag att jag inte är ensam <3
Dagens spotify: The Automatic – Monster
Arbetsförmedlingen och bilresor
Jag fick i alla fall mig tilldelad en extern jobbcoach och urvalsmetoden var lite annorlunda, jag blundade och pekade på en lista xD Jag hade ju ingen aning vem som är bra eller dålig och alla gör de ju samma sak! Det var ungefär lika när jag skulle välja husläkare när jag flyttat ner till Gotland, jag hade ju aldrig bott där tidigare så hur skulle jag vet? Det blir nog säkert bra!
Utöver mötet på arbetsförmedlingen har jag suttit i bilen och åkt fram och tillbaka till stan idag. Skjutsa mor, skjutsa syster, åka till arbetsförmedlingen, hämta syster och åka till E-center, åka hem... som tur är slipper jag hämta mor efter jobbet, men ska dock antagligen skutsa syster igen i kväll. Miljöbov nr 1 idag alltså! Jaja, så får det väll vara idag då :/
Det slog mig idag att sommaren typ är slut :( Det blir bara tråkiga dagar nu för tiden, ingen riktig sol och sommarvärme längre. Man bara väntar på regnet. Men det kanske inte är så farligt ändå?? Jag är alltid lite hoppfull såhär års, som om höstens alla färger skulle hjälpa mig att ta mig i genom hela långa vintern utan att bli sjukt depprimerad. Kanske lika bra att njuta av det så länge det varar i alla fall? Även om jag vet att jag om några månader kommer gå runt i min mörka dvala. Kanske är det just därför som jag borde njuta av det nu?
Dagens spotify:
<3 <3 <3
"Why do stars fall down from the sky
Every time you walk by?
Just like me, they long to be
Close to you"
